Studera utomlands

Oj vad mycket intryck det varit första veckan! Ny miljö, nytt medicinlingo och nya medarbetare. Överraskningar och besvikelser så helgen omfamnades kärt av två utmattade studenter!

Lite mer om där vi bor

Vi bor i ett lägenhetskomplex på åtta våningar med andra studenter och doktorander. Huset är ett bland många andra som är utstakat lite spretigt längs med den stora vägen intill. Stadsplanering verkar inte vara deras signum i det här området men vi har det vi behöver. Det är ett stenkast till caféerna, restaurangerna, och livsmedelsbutiken. Sjukhuset ligger cirka 5-10 minuter bort med bil. Lägenheten är som tidigare nämnt simpel men relativt ren och fräsch. Vi har tillgång till gemensamt kök med inte lika hög standard som hemma, men då det är billigare att äta ute än i Sverige så har vi faktiskt inte lagat någon mat hemma ännu. Jag några invändningar på lamporna här. Jag minns själv när jag jobbade på en lampavdelning för flera år sedan att många med ursprung från mellanöstern önskade taklampor med starkt vitt ljus och exakt sådana dinglar nu i taket i mitt rum. Jag får lite sjukhusvibbar av det ljuset och därför blev det ett snabbt besök till en bekant svensk varuhuskedja här i Muscat för att köpa en bordslampa med varmvitt ljus för att öka mysfaktorn lite. Varuhuset var i princip identiskt som hemma men maten var annorlunda. Jag investerade även i ett par mystofflor och en dörrmatta!

Första dagen på sjukhuset

Eftersom det är flera i detta hus som ska mot universitetsområdet går det en liten shuttlebuss några gånger om dagen fram och tillbaka. Bussen kom 7:30 och på väg mot sjukhuset småsnackade vi med några andra läkarstudenter från Nederländerna och Tyskland som tyvärr gjorde sina sista dagar nu på sjukhuset och skulle bege sig hemåt. Väl framme träffade vi äntligen vår koordinator Umaima som hjälpt oss med det administrativa inför utbytet. Vi strosade snabbt igenom sjukhusområdet med henne mot akutens administrativa chef Ayda där hon lämnade av oss för introduktion. Vi fick en snabb rundtur på akutens tre våningar. Första våningen är entré med triage likt i Sverige men att patienten oftast träffar en läkare för en snabb bedömning efter triagering och om läkaren bedömer att det behövs utredas vidare får de en plats på akuten. Första våningen är för mer akut sjuka patienter och de har även ett traumarum med plats för två patienter. Andra våningen används inte lika mycket och är för mer stabila patienter. Våning tre är administrativt samt seminarie-och föreläsningssal som vi hittills ej närvarat på. Efter snabbt intro gick vi vidare för att fixa våra kort. Philip blev tyvärr felstavat ”Phlip” men mitt namn blev åtminstone korrekt.

Därefter kunde vi knata tillbaka till akuten där vi startade vår första dag som var något av en besvikelse faktiskt. Många av läkarna hade fullt upp och ledningsläkaren sa att man kunde gå till en läkare och följa dem och se något här o där om man ville. Dock när man frågade en läkare så blev man ofta hänvisad till något annat rum eller någon annan patient. Dag två fick vi kontakt med en yngre läkare som inte var upptagen på akuten som var väldigt snäll och visade oss journalsystemet. Journalerna skrivs på datorn och dikteras ej. De har inget ID-kort utan de kör på egna användarnamn och lösenord. Tyvärr får vi inga inloggningsuppgifter så vi får snegla över axeln på handledande läkare. Journalsystemet var faktiskt inte är helt olikt det vi använder i Stockholm. Bekant var det även från Stockholm att journalsystemen på Royal Hospital och Sultan Qaabos University Hosptial inte var kompatibla med varandra likt Sankt Görans sjukhus och de övriga stora sjukhusen i Stockholm… Så många komma med utskrivna pappersjournaler om de varit på något annat offentligt eller privat sjukhus. Tack för journalintro Fatma! I slutet av första dagen träffade vi en läkare som är vår kontaktperson på akuten som lade upp våra bilder i en whatsapp-grupp för att introducera oss. Hon sa även att det är viktigt att visa framfötterna och ta eget initiativ vilket vi verkligen försökt göra men det kändes svårt att göra det när man inte fått en adekvat introduktion eller plattformen att kunna ”ta för sig”.

Dag två var tyvärr likadan och dag tre hade vi äntligen bil varpå vi kunde närvara vid överlämningen från nattpasset till dagpasset kl. 07.00. Då blev vi tilldelade en varsin läkare att gå med under dagen av ledningsläkaren vilket var mycket mer givande och intressant. Vi fick se en hel del patienter och undersöka dem tillsammans med läkaren vi gick med. Dag fyra var vi också på plats 07.00 men den dagen blev vi inte tilldelad någon handledare utan vi tittade till några patienter här o där. Därefter följde vi med några ST-läkare som hade utbildning i ultraljud på akuten. Vi insåg att det beror väldigt mycket på vilken ledningsläkare som jobbar hur väl integrerade vi blir i gruppen även om vi försöker själva. När det inte funnits något att göra på eftermiddagen hängde vi med på en kirurgrond varpå vi var cirka TJUGO läkarstudenter som gick runt till varje patient ?. Jag tycker ändå första veckan varit helt okej men jag hoppas att det blir bättre de kommande veckorna! Jag har också insett hur dålig jag är på medicinsk engelska när jag skulle göra en rapport till läkaren, så det blir att plugga lite glosor hemma helt enkelt.

Hur är kollegorna? ?‍⚕️?‍⚕️

Personalen här är trevliga och välkomnande även om det känns svårt ibland att bli integrerad i gruppen. Läkarna har mycket god teoretisk kunskap och den dagen jag gick sida vid sida med en läkare så blev jag drillad med frågor. Svårt var det att svara på vissa av frågorna när de använder andra poängsystem för exempelvis sepsis än vad vi gör i Sverige, vilket gjorde att man framstod som lite dum ?.
Utöver ”interns” på akuten så är alla ST-läkare eller specialister i akutmedicin. Akutläkarna i Oman har större befogenheter än en deras motpart i Sverige. Exempelvis får de söva ner patienter och intubera dem utan narkosläkares hjälp.

Både jag och Philip har märkt att de yngre läkarnas praktiska kunskaper kan variera rätt så mycket vilket nog kan förklaras av att deras läkarprogram är mycket mer teoretisk än vår. Redan i termin 1 på läkarprogrammet är vi i Sverige på en vårdcentral och övar på patientsamtalet och det verkar som att den delen kommer långt senare på deras program. Tacksam är man då för Professionell Utveckling-delen (PU) på läkarprogrammet då vissa läkare här är färdiga med sin patientkonsultation efter två minuter. Philip noterade en ”intern” som gjorde någon speedrun på ett neurostatus under 1 minut där han missade en hel del. Själv noterade jag även en läkare som undersökte en patients knä varpå läkaren skrev i journalen ”no redness, increased warmth or swelling”… patienten hade tights på sig vid undersökningen… ?. Jag hoppas att patienten redan hade undersökts tidigare av någon annan..!! Det här var bara två intressanta händelser vi lade märke till, läkarna här är verkligen duktiga, missförstå mig inte!

Det är också en varierad mix av sjukhuskläder. Sjukhuset har ungefär 3-4 egna uppsättningar av kläder varav de mörkblå bärs endast av sjuksköterskor. Dock bär många sina egna sjukhuskläder så det är hela färgspektrumet på akuten! Man kommer och går även till jobbet med sina arbetskläder vilket känns galet!?? Hygienen håller ändå ganska god standard men många bär ringar och klockor samt plastförkläde används endast vid patienter med infektion/smittorisk. Det är också förvirrande att ingen har namnskylt (förutom vissa läkare som har broderat namnet på sin läkarrock) så man får ofta fråga om deras namn igen när minnet sviker en.

På akuten är de också många läkare i förhållande till antalet patienter. En läkare har två till tre patienter som de ofta, kanske för ofta, går och omvärderar under sitt pass. Utöver traumafallen som kom in var det annars ganska lugn stämning på akuten. De har även sagt att det är lugnare tempo på dagspassen än kvällspassen och vi har hittills endast gått på pass på dagen… Så med andra ord tror jag inte att jag ska dra för stora slutsatser och analyser efter att ha varit en vecka på deras arbetsplats!

Vi har blivit med bil! ?

Jag inser nu att inlägget börjar bli ganska långt så alla äventyr vi hittills gjort kommer i ett nytt inlägg!

Har ni nå önskemål eller frågor som ni vill ha besvarade? Kommentera gärna!

Vi ses i nästa inlägg! ?

Edvin

_{*inledande foto: Jag och Philip ståendes framför akuten på SQU Hospital. Foto: Sara (utbytesstudent från Nederländerna)}