Studera utomlands

Hej igen! Vi hade långhelg onsdag till lördag förra veckan då omanierna hade två dagars extra ledighet efter nationaldagen. Vi passade på att övernatta i Al Hamra, en dal intill Omans högsta berg  Jebel Shams som vi senare besteg. Dessutom har vi vandrat genom en övergiven del av gamla stan i Al Hamra, sett otroligt vackra solnedgångar i Misfat al Abriyyin och vandrat genom dadelfarmer!

Första stopp: Al Hamra

Långhelgen började i uppförsbacke i dubbel bemärkelse. Då vi ska upp till bergen var det att föredra en bil med fyrhjulsdrift varpå vi bytte upp oss till en bättre bil, men som tog vääääldigt lång tid att hämta ut så vi blev 2 timmar försenade… Hur som helst rullade vi vidare mot vårt stopp Al Hamra som ligger i en dal cirka två timmar från Muscat. Som förväntat, eftersom det var långhelg, var vi inte de enda som skulle i väg från Muscat så det var en del bilkö på vägen ut, men lättade successivt. Vi var framme efter lunch lite senare än tänkt. Vi blev välkomnade på hostelet av Marita, en nederländsk kvinna som verkligen var en globetrotter, vagabond, free spirit eller hur man än vill benämna det. Hon jobbade på distans och nämnde man ett land så hade hon säkerligen varit där! Vår värd Mahmood var ute på vandringstur med Anne, vår andra hostel-granne som var en fransk kvinna som var på semester i två veckor. Marita hade snart varit två månader i Oman så hon var hemmastadd på hostelet och bjöds oss på kahwa och dadlar innan vi brådskande gav oss i väg mot gamla stan i Al Hamra.

Den spöklika stadsdelen är nästan helt övergiven förutom några små gamla söta hotell i utkanten. Stadsdelen övergavs av det enkla skälet att det var slitet och gammalt varpå man flyttade ut därifrån. På vägen dit passerade vi en stor och vacker dadelfarm som bevattnas med falajer som är små gjutna bäckfåror där vattnet kommer från en vattenkälla ofta belägen längre upp i bergen. Det är en häftig syn hur floran snabbt skiftar från sand, sten och små buskage till mäktiga palmer i en fuktig miljö. Efter lite strosande i den övergivna stadsdelen begav vi oss mot bergsbyn Misfat al Abriyyin för att inte missa solnedgången!

Serpentinvägarna slingrade sig längs kullen upp till byn och väl uppe på toppen såg man ner till dalen på andra sidan som pryddes lummigt grönt av palmer med de branta beigebruna bergsklipporna intill. Vi var inte ensamma på jakt efter solnedgången på den här kullen där trafiken återigen var stockad men vi hittade till slut en parkeringsplats. Vi vandrade ner mot den gamla byn som smälte vackert in i bergsfärgerna. Solnedgången och utsikten var otrolig. Bilderna får tala för sig själva.

Middag med rishögar stora som Jebel Shams

Senare under kvällen gick vi allihop som bodde på hostelet för att äta middag. Väldigt trevligt var det! Mahmood sa att här får men ett Jebel Shams till ris så att man inte går hungrig härifrån, något jag kan instämma om! Vi träffade även en amerikan, Richard, som skulle springa ”The Hajar Ultra”-trail run som är ett bergslopp på 114 km med en elevation på 5700 meter. Med andra ord heeeelt galet?!! Hur orkar man ens? Det var fullt förståeligt att han tryckte en pizza och sedan en gräddig pasta för att ladda upp med kolhydrater inför morgondagen. Vi önskade honom lycka till och vill ni se resultatet kan ni klicka här. Kan ni tänka er springa 24 timmar i sträck..?!

Nu startar vi bergsbestigningen

Vi gick upp i ottan för att hinna med så mycket under dagen som möjligt. Jebel Shams (Solberget på arabiska) är den högsta toppen i Oman som även kallas för ”Mellanösterns Grand Canyon” då ravinenerna ska tydligen efterlikna dess motsvarighet i USA. Jag har själv inte sett riktiga Grand Canyon på plats men det lät tillräckligt tilltalande för mig att vilja se Jebel Shams med egna ögon. Det finns en nordlig och en sydlig topp på berget där den nordliga delen är något över 3000 meter men dessvärre inte nåbar då det ligger en militärbas där. Den sydliga delen är precis under 3000 meter, så det blev kanske lite clickbait i titeln att vi inte besteg högsta delen av berget (sorryyy)! Vägen upp mot Jebel Shams var låååångsam men utsikten var så vacker. Vi insåg att vår stackars slitna Nissan inte hade klarat dessa backar och fyrhjulsdriften gjorde sin nytta då sista tredjedelen var guppig grusväg i uppförsbacke som dammade rejält.

Vi stannade och fotade en hel del på toppen innan vi begav oss vidare på vandringsleden Balcony Walk som går precis nedanför klippan ni ser på bilderna. Det faktiskt inte så svettigt som man kan tänka sig. Det var ungefär 15 grader men solen gassade på rejält ändå. Man kände av att man var på 3000-meters höjd och vi blev andfådda så fort det blev lite uppförsbacke ?‍?! Dermatologen i mig kom ihåg vikten av solkräm men både jag och Philip fick en strimma på nacken där vi brände oss lite trots SPF 50-solkräm…! På leden möttes vi av flera människor vi stannade till och snackade med samt ett par bergsgetter som också var pratglada och hungriga. Dessvärre hade vi inget att bjuda dem på. Gångleden var cirka 5 km som man gick fram och tillbaka.  

Dags för nedförsbacke…

Lugnt och sansat tog vi oss ner med bilen till dalen igen?. Jag hoppades att vi skulle ha tid och ork att hinna åka in i ravinen intill Jebel Shams med det ”tilltalande” namnet Valley Necrosis för där fanns det häftiga naturliga vattenkällor man kunde bada i. Ack så trötta och hungriga vi var när vi kom ner i dalen igen och tiden började sina varpå vi tog en lunch samt en sista promenad med kaffepaus i dadelfarmen innan vi reste hemåt till Muscat igen. Jag kan varmt rekommendera denna resa och hade vi inte behövt betala en till dag för vår fyrhjulsdrivna bil (som var ganska kostsam?) hade vi nog stannat en natt till!  

Lugnt och sansat tog vi oss ner med bilen till dalen igen. Jag hoppades att vi skulle ha tid och ork att hinna åka in i ravinen intill Jebel Shams med det ”tilltalande” namnet Valley Necrosis för där fanns det häftiga naturliga vattenkällor man kunde bada i. Ack så trötta och hungriga vi var när vi kom ner i dalen igen och tiden började sina varpå vi tog en lunch och kaffe samt en sista promenad genom dadelfarmen innan vi reste hemåt till Muscat igen. Jag kan varmt rekommendera denna resa och hade vi inte behövt betala en till dag för vår fyrhjulsdrivna bil (som var ganska kostsam) hade vi nog stannat en natt till!  

Första veckan på kardiologen ?

Med bristande info från koordinatorn på SQU var jag skulle befinna mig på min nya placering lyckades jag ändå hitta mig fram med andan i halsen till ett morgonmöte på en kardio/thorax-avdelning med 30 andra studenter stirrandes på mig när jag kom in. Vid slutet av mötet vände jag mig till läkaren intill och frågade om detta var kardiologen varpå han viftade nekandes på huvudet och tyckte säkert synd om den stackars förvirrade internationella studenten varpå han följde med mig till kardiologens faktiska morgonmöte som låg på en HELT annan plats…. Tack för guidningen!!

Hursomhelst på kardiologens morgonmöte går de igenom dagens nya patienter, deras EKG:n och någon kortare medicinsk genomgång i mån av tid. Jag har tolkat några av EKG:na med varierad framgång..! Därefter förbereder sig motsvarigheten till ST-och AT-läkarna inför ronden (som i Sverige). Till skillnad från de avdelningar jag varit på i Sverige så har de ingen exakt kardiologavdelning (som hjärtsvikt eller arytmi) utan de är utspridda på flera avdelningar på sjukhuset. Alla följer med på ronden tillsammans med överläkaren som ofta quizzar studenterna och läkarna. Därefter är det mycket kontorsgöra för läkarna som det är i Sverige. Jag har hittills inte presenterat någon patient under ronden men hoppas göra det framöver. Jag har även följt med in på catheterization lab (”cath lab”) där man bland annat framkallar kontrastbilder av hjärtats kranskärl samt gör interventioner i hjärtat som stentning av kranskärlen vid hjärtinfarkter. På eftermiddagarna är det oftast föreläsning av något slag inom kardiologi som varit lärorika. Det har varit mycket intryck och förvirring första veckan då även vissa av läkarna hade sin första vecka på kardiologen så förhoppningsvis klarnar allting lite mer under nästa vecka!

I skrivandes stund har jag precis kommit hem från en helg i Bidiya-öknen där vi åkt fyrhjulsdriven bil bland sanddynerna, ridit på kameler samt sett en helt underbar solnedgång och soluppgång. Det var helt otroligt!! ?️ Nytt inlägg om detta utlovas snarast! Nu är det mindre än 3 veckor kvar här i Oman och när jag såg första snön i Sverige (som var rätt så rejäl) kände jag lite hemsaknad?. Jag ska se till att njuta av sista veckorna här nere och hoppas att snön ligger kvar när jag kommer hem! Imorgon gör jag en ”take over” på KI-studenters instragram-konto där ni får följa med mig en dag i Oman. Missa inte!

Vi hörs!??

Edvin

_{*inledande bild: Jag sittandes på bergskanten på Jebel Shams. Notera att jag inte vågade sätta mig längst ut… Foto: Philip Kayal}