Det omanska äventyret: en prolog
Marhaba! Keif al-hal? Tja…. Längre än så sträcker sig inte min arabiska i nuläget utom slang man lärt sig av kompisar (som ej gör sig duglig här hah!). Med det sagt går min arabiska inlärningskurva i rätt riktning i alla fall, jag är på gång och lär mig! Tillsammans med min kursare Philip kommer jag att åka till huvudstaden Muscat i Oman i slutet av oktober.
Så vem är jag då?
Jag heter Edvin Edung, jag är 28 år och jag läser termin 11 (den allra sista!!) på läkarprogrammet här på KI. Jag kommer från Uppsala och efter gymnasiet var det inte helt självklart för mig att bli läkare. Den idén låg och grodde i bakhuvudet men hade inte riktigt blommat ut ännu. Så det blev ett par sabbatsår där jag jobbade, studerade franska i Nice en termin och en skidsäsong i Tignes-Val D’Isère. Därefter virrade jag runt en termin på ekonomprogrammet (shoutout till Team Olympics HT17) tills jag äntligen kom in på Karolinska Institutet HT18. När jag blickar tillbaka inser jag vilken spännande och lärorik resa det varit, full av intryck och möten. Av de intressen jag har utöver sporter (av diverse slag), är matlagning en av mina stora passioner vilket gör det spännande att åka till ett land vars matkultur är mycket främmande för mig. Jag har också ett stort intresse för vin men jag tror att det dessvärre inte blir några besök på vingårdar i Oman…
Att jag rest mycket har gett mig mersmak för ännu mer resande. Flygskam i all ära, men man får inte glömma att resandet berikar en så mycket i så många aspekter. Jag är så glad och tacksam för alla människor jag träffat och delat upplevelser med under alla mina resor och jag vill inte sluta med det heller… oj det här känns som att jag blickar tillbaka på mitt liv som om jag ger råd åt en yngre generation i mina memoarer, så gammal är jag inte än. Vi byter ämne!
Vad ska jag göra i Muscat?
De fyra första veckorna kommer jag tillsammans med Philip att vara ett dreamteam på akutmottagningen på Sultan Qaabos University Hospital. De resterande fyra veckorna splittras vi upp och då kommer jag att vara på kardiologen på samma sjukhus. Vi reser den 28:e oktober och kommer tillbaka till Sverige igen den 22:e december lagom till julafton! 🎅🏽
Varför bloggar jag och varför just Oman?
Ärligt talat hade jag ursprungligen sikte på en annan plats för utbyte men på grund av administrativa struligheter fick jag välja en reservplats. Jag fick en lista skickad till mig med reservplatser som jag scrollade igenom och mina ögon fastnade på ”Sultan Qaabos University Hospital”. ”Hmm oj men det här låter ju exotiskt och mystiskt”, tänkte jag. Så jag grubblade lite och tänkte varför inte (till er yngre som läser #yolo)? Nu i efterhand skulle jag nog kalla det en ”blessing in disguise” och jag är glad att det blir Oman eftersom jag troligtvis inte hade fått för mig att åka dit annars! Jag gissar även att många som läser detta (tack kära läsare) inte kan så mycket om Oman heller och därför gav det mig idén om att dela med mig av mina upplevelser genom att blogga! Innan avfärd kommer jag att blogga lite om tankar inför utbytet, förberedelser och praktikaliteter. Sen på plats får ni följa mig på sjukhuset, livet i Oman och alla äventyr. Har NI som läser några erfarenheter av Oman eller tips? Övriga frågor?? Dela gärna med er och kommentera!
Utöver min blogg så tipsar jag er verkligen om att läsa om min kursare Rebeccas resa till Hong Kong och Marielas äventyr i Chile. Vi är verkligen spridda i olika delar av världen! 🌍
Vi ses! 👋😄
Edvin
Inledande bild: en bild på mig på en skruttig moppe på en grusig väg på väg mot medelhavet i Grekland. Foto: Mathilda Vogt.
-
Det låter som ett spännande äventyr! Jag har varit Oman och badat i sötvattenskällor mellan klippor i bergen och har bara positiva minnen av Oman. Jag är säker på att du får en fin vistelse som du bär med dig i livet. Stort lycka till. Kram Berit
2 kommentarer