Bröstimplantat, stela middagar och intubering
Konichiwa vänner, familj och bloggläsare!
Veckorna rusar förbi med stormsteg här i Japan. Jag har redan hunnit med 4 veckor av plastikkirurgi och 2 veckor av narkos. Så låt oss backa bandet litegrann.
Plastik – 1 månad av observation och missförstånd.
En sak som jag lärt mig av att skugga på diverse operationssalar är att man i Japan är sjukt många fler läkare på salen. Har man tur finns det en liten lucka mellan alla blå förkläden och hårnät som gör att man får en skymt av operationssåret. Har man ännu mer tur finns det en kamera och man kan vila hälarna efter ett antal stående timmar, på en snurrpall i rostfritt stål. Men har man som mest tur får man faktiskt stå med och operera eller sluta efter lunch hehe.
Exempel på plastikoperationer jag varit med på:
- Sjukt många bröstrekonstruktioner
- Mikrokirurgi (op i mikroskop. Fick även testa detta på en övning och lyckades ändå sätta 3 stygn… på 30 minuter)
- Öppen halskirurgi
- ÖNH (öron-näsa-hals) kirurgi på bebisar
Men hur gör man då för att visa att man ändå är intresserad och nyfiken på att lära? Man ställer så klart frågor (av varierande kvalité). Ibland får man svar på den frågan man ställde, men ibland kan man också få svar på en helt annan fråga. Ja… kommunikation har varit en utmaning men ibland feltolkar de mig rätt och svarar på en mycket smartare fråga än den jag ställde, såååå ”a win is a win”.
Plastikpraktiken avslutades med en middag tillsammans med mina handledare och kollegor. Blev japanska delikatesser som sashimi- och friterad torskmjölke. Min extrovertism fick kämpa hårt mot de stela tystnaderna som verkar vara kotym i Japan.
Narkos – 2 veckors intuberingsnöt
Gissa vem som intuberat till höger och vänster?
Som belöning efter en månads observation blev mina två narkosveckor sjukt mycket mer praktiska. Det har intuberats hej vilt och gåtts på akuta kejsarsnitt (som i Japan tydligen betyder: oplanerat snitt och vi tar det lite lagom maniaña). Jag har även blivit bjuden på narkosläkarnas favoritlunch: Thai i en källarlokal OCH fått byta ut de rosa scrubsen till en mycket snyggare ”forest green”.
Nu väntar 2 veckor sportmedicin som verkar betyda ortopedoperation och eventuellt lite hembesök? Högst oklart i nuläget, men jag får uppdatera er längre fram!
Som vanligt, kommentera nedan om ni har några frågor eller en tanke, oro eller önskan (eller alla tre).
Puss och kram på er!
// Malin
Första bild: en bild på mig strosandes på Tokyos gator.
0 kommentarer