Studera utomlands

Ankomsten

Jag anlände till Tromsö flygplats kl11 på söndagen innan första veckan. Min snälla hyresvärd Thomas hämtade mig med sin bil och vi åkte hem till mitt nya boende. I dörren möttes jag av en ”Nova Scotia Duck Tolling Retriever”, en av de mest energifyllda hundar jag någonsin stött på. Jag visste direkt att vi skulle bli bästisar, jag och hunden alltså. Jag fick se mitt nya rum och visades runt i lägenheten och vidare ut på en hundpromenad till affären. Jag kände mig verkligen välkommen till denna nya, mysiga, mörka lilla stad. Skönt.

Första dagen på sjukhuset

Första dagen på sjukhuset var lite hjärtkrossande faktiskt, jag ska berätta varför. Det hela började med att jag kom på morgonmötet som bestämt kl 07:30. Jag presenterade mig och satte mig ned och lyssnade på samtalen om de patienterna på gastrokirurgiska avdelningen som diskuterades. Jag förstod kontexten om jag ansträngde mig, men med min helt katastrofala koncentrationskapacitet så zoonade jag snabbt iväg i andra tankar. Rätt som det var så reser sig alla upp och går därifrån. Men jag då? Vart är min handledare? Vi måste ju bestämma vem jag ska gå med? Jag går ikapp den avdelningsansvarige läkaren och frågar vem som ska vara min handledare idag. Hon hjälper mig hitta en läkare att gå med och jag förstår snabbt att det inte riktigt fungerar som hemma i Sverige här, man får själv ta på sig ansvaret att hitta saker att göra. Aja, jag lämnade dom tankarna och gick med på operation. Det var en lång sådan och jag stod still sterilklädd i vad som kändes som flera timmar och tittade på en tillbakaläggning av en ileostomi. Efter lunch var det en laparoskopisk hemikolektomi, en ännu längre operation som tar ca 3 timmar att genomföra. Jag stod still och sterilklädd. Varför gör jag det här? Jag gillar ju inte att stå stilla. Jag lär mig ingenting så och jag tycker att det är jättetråkigt att kolla på när andra göra saker. Jag vill ju göra själv. Att bara titta på lär man sig ju ingenting på. Sedan gick jag till gymmet, köpte månadskort och körde ett benpass med knärehab inkluderat. Nu kändes allt lite bättre. Jag bestämde mig för att visa fram fötterna lite mer från och med nu och redan dagen efter kändes det bättre. Jag insåg också efter en närmare titt på lärandemålen att placeringen faktiskt inte går ut på att vara med på operation, målet med utbildningen är ju faktiskt att bli underläkare. Inte kirurg.

Tankar efter 2 veckor

Nu har två veckor gått och jag känner ändå att jag har börjat hitta lite sätt att fullgöra lärandemålen. Jag har insett att jag kan göra i princip vad jag vill. Det finns ingen som tar en läkarstudent frivilligt, men det är heller ingen som säger nej eller för den delen verkar ha något emot att man hänger med. Så nu har jag gjort allt möjligt, förutom att vara med på operationer har jag varit med på avdelning, gjort inskrivningar och utskrivningar, varit med på mottagning och undersökt ljumskbråck, gått ronder etc. Dessutom har jag lärt mig norska, hajkat ”sherpatrappa” och fått se Tromsö ovanifrån. Inte illa faktiskt. Desto mer tid jag spenderar här desto mer inser jag vilket privilegium det är att ha fått denna möjlighet, så länge jag visar fram fötterna så får jag allting gjort och somnar med tanken att jag har gjort någonting bra under dagen.

Sammanfattat

• Mysig stad.
• Sjukhuset är som ett smörgårdsbord- Du väljer själv vad du vill ta för dig av men du måste våga fråga.
• Mörkt hela tiden.
• Dyrt fast inte överdrivet.
• Svårt att lära sig norska men lättare än man tror första dagen.