Framme i Amsterdam!
Jag har äntligen kommit fram till Amsterdam! Här är det regnigt och kallt, men ack så mysigt. Jag och sambon flög ner i lördags och turistade lite i helgen. Bland annat var vi på ett museum om holländska motståndsrörelsen under andra världskriget, och sen på van Gogh museet och Rijksmuseum. Vi mötte upp en kontaktperson från barnmorskeskolan här som visade lägenheten jag ska bo i. Enkel, men har allt man behöver. Jag bor med två holländska barnmorskestudenter, Emma och Suze, supergulliga tjejer. Också väldigt skönt att inte bo ensam faktiskt. Vi satt tillsammans nu ikväll och pratade om våra respektive utbildningar. I Nederländerna är barnmorskeutbildningen en yrkesutbildning på 4 år som man kan börja direkt efter gymnasiet, och har en ganska tydlig och detaljerad kursplan. Till exempel måste de har utfört minst 5 stycken episiotomier (klipp i mellangården vid framfödandet), annars får de inte ta examen. Klipp i Sverige är förhållandevis ovanligt, och används oftast bara i akuta situationer som skulderdystoci eller hotande fosterasfyxi (barnet visar tecken på syrebrist). Spännande att höra hur de genomför sin utbildning för samma yrke som jag!
Igår var första dagen på praktiken, en supergullig liten mottagning i norra Amsterdam nära hamnen. Första dagen var rätt kort, mest planering och rundvisning. Idag var första riktiga dagen. Jag hade jour med min handledare, vilket innebär att man gör hembesök för postpartumvård, men man är också under beredskap för en förlossning. De gravida ringer då till jourtelefonen när de börjar få värkar eller vattnet går, och barnmorskan åker hem och gör en första bedömning hur långt i förlossningen man kommit. Sen beroende på hur man planerat sin förlossning stannar man kvar hemma, eller åker in till sjukhuset. Hela teamet på mottagningen har en bra översikt över sina gravida och vilka som kan tänkas föda sina barn inom snar framtid. Om man inte har jour så har man mottagningsarbete, alltså mödravård på plats på mottagningen. Denna har dom i grupp med flera gravida och deras partners samtidigt.
Idag besökte vi bland annat en kvinna som fött barn för tre dagar sedan. Hon satt på sin soffa med sin nyfödda son och sin mamma och systerdotter. Min handledare föreslog att vi skulle gå in i sovrummet och prata, vilket vi gjorde. Hon berättade att hon varit väldigt emotionell under dagen och gråtit flera gånger utan att hon egentligen visste varför. Det är en rätt vanlig företeelse just dag tre, när allt efter förlossningen börjat landa. Hon var orolig för sin son som varit vaken mycket, men som också fått lite gulsot. Det kändes som att hon var på helspänn och inte alls kunde slappna av och bara vara. Vi pratade länge om att vara nybliven förälder, vilken otroligt stor omställning det är, och att det är viktigt att komma ihåg att ens barn inte känner till någon annan värld än den inuti sin mammas livmoder. Det tar tid att vänja sig vid livet utanför, och det är okej!
En oväntad upplevelse är den språkliga. Holländska och svenska är släkt med varandra, och många ord är identiska. Vilket gör att jag förstår mycket mer än vad jag trodde jag skulle göra. Under ett besök idag gick mamman och min handledare över till att prata holländska med varandra för engelskan räckte inte till, och då gick det ändå ganska bra för mig att förstå vad de pratade om. Folket här i Nederländerna är väldigt duktiga på engelska och pratar det gärna, men det är skönt att veta att det inte är omöjligt att förstå det holländska språket.
0 kommentarer