Post-utbytesdepression fĂ„r en att bli poet đ
Hej dÀr!!
Nu sĂ„ hörrni, har jag kommit tillbaka hit till kalla, mörka Sverige och börjat pĂ„ min nĂ€sta kurs. Jag hann ha en helgs vila innan det var snabba ryck igen đźâđš Det jag har gĂ„tt igenom dessa, nĂ€stan 3 veckor sedan jag kom hem, Ă€r nĂ„got jag vĂ€ljer att kalla âš post-utbytesdepression âš (itâs an actual thing, look it up đ).
Jag kommer pÄ mig sjÀlv
att jag scrollar igenom gamla bilder frĂ„n utbytet, i hopp om att jag ska titta upp och plötsligt vara dĂ€r igen. Jag försöker hela tiden hĂ„lla kontakten med mina kompisar frĂ„n utbytet och ha lite koll pĂ„ vad de gör för roligt nere i södra delen av globen đ. Ibland kommer det pĂ„ lĂ„tar som jag brukade lyssna pĂ„ vĂ€gen till San JosĂ© mitt nĂ€r jag Ă€r pĂ„ vĂ€g till min praktik i KU Huddinge. Det ger mig en enorm nostalgisk kĂ€nsla som fĂ„r mig att rysa av saknad och vĂ€rme. Saknad för att jag inte lĂ€ngre ser sĂ„ngare, dansare, sĂ€ljare, upptrĂ€danden pĂ„ tunnelbanan som jag brukade se dagligen. VĂ€rme för att dessa minnen Ă€r nĂ„got jag vet kommer att vara med mig livet ut. (ordet vĂ€rme kĂ€nns ironiskt att anvĂ€nda med sĂ„ mycket minusgrader hĂ€r i Sverige nu âïž).
Donât get me wrong
Jag Ă€r glad över att vara hemma i Sverige igen, att bara kunna ha mina nĂ€ra och kĂ€ra i samma tidszon Ă€r helt underbart. Skolan och undervisningen jag Ă€r van vid kĂ€nns som en mysig kram jĂ€mfört whiplashet jag fick frĂ„n kulturkrocken i Chile đ. Samtidigt kĂ€nns det som att Sverige har stĂ„tt still och jag har gĂ„tt flera mil framĂ„t. Jag kom hem med en helt annan syn pĂ„ vĂ„rden, mĂ€nniskor, mig sjĂ€lv… ja, listan Ă€r lĂ„ng.
Men över allt annat kĂ€nner jag att utbytet var pusselbiten som fattades i mina studier, jag Ă€r mer förberedd att komma ut och jobba om ett halvĂ„r (om examensarbetet gĂ„r bra sĂ„ att sĂ€ga, pray for me please đđŒ) Ă€n vad jag skulle ha varit utan utbytet. Jag hade aldrig kunnat fĂ„ denna tillfredsstĂ€llelse och glĂ€dje jag kĂ€nner om jag aldrig hade Ă„kt.
Klychigt som det lÄter
kĂ€nner jag att jag vill förĂ€ndra vĂ€rlden, jag har fĂ„tt en enorm dopamindos som jag vill anvĂ€nda för att göra nĂ„got stort. Marielan som Ă„kte ivĂ€g till Chile Ă€r en helt annan Mariela som kommit tillbaka. För första gĂ„ngen kĂ€nner jag att jag kan göra sĂ„ mycket istĂ€llet för att bara vilja sĂ„ mycket. Jag har ett klarare mĂ„l över vad jag vill uppnĂ„ som yrkesperson och som individ đ
NÄvÀl, livet gÄr vidare
Livet gĂ„r vidare och meningen Ă€r att vi ska hĂ€nga med đ€ïž. Ni hörde rĂ€tt, jag Mariela 26 Ă„r har löst meningen med livet efter ett 2-mĂ„naders utbyte đ€Ł. NĂ€, men det Ă€r vĂ€l det jag försöker tĂ€nka pĂ„ nĂ€r jag kĂ€nner mig nere över att vara hemma istĂ€llet för pĂ„ utbyte. Denna kĂ€nsla Ă€r sĂ„ svĂ„r att sĂ€tta i ord men mitt försök Ă€r vĂ€l:
En post-utbytesdepression kĂ€nns som att blĂ€ddra i en gammal bok i lĂ€der med papyrusidor đ En bok som innehĂ„ller de mest fĂ€rgsprakande beskrivningar av livet att du nĂ€stan kan höra skratten genom bladen đš. Du blir sĂ„ entusiasterad och vill bara veta mer av denna bok men du rĂ„kar blĂ€ddra lite för snabbt och fĂ„r ett litet sĂ„r i ena fingret. SĂ„ret svider lite men vĂ€rmen tar snart över den bittra kĂ€nslan. Du tar en liten papperstuss och trycker pĂ„ sĂ„ret tills det slutar blöda och fortsĂ€tter blĂ€ddra i boken, lĂ„ngsammare denna gĂ„ng.
Okej, med risk att bli för poetisk slutar jag mitt inlĂ€gg hĂ€r đ
Syns och hörs hörrni đ„ł
0 kommentarer