Studera utomlands

Jag skulle till Uganda men hamnade i Tromsø (läs mer om hur det gick till i mitt första inlägg). Allt gott har ett slut och så även min utbytesperiod.

Hur summerar man 8 veckor som varit bland de bästa i livet?

Sjukhuset

Vardagen på sjukhuset har varit bra. Tanken var 3v plastikkirurgi, 3v ortopedi och 2v anestesi. Jag trivdes ALLT för bra på plastiken, men inte lika bra på ortopeden, så efter en vecka på ortopeden fick jag komma tillbaka till plastiken. Under de sista två veckorna då jag egentligen skulle vara på anestesin fick jag lyxen att kunna plocka russinen ur kakan. Eftersom jag varit på plastiken så länge och både assisterat och opererat mycket blev jag tillfrågad att hoppa in extra då de var kort om folk. Så jag fick inleda anestesin och sedan gå och tvätta in mig för att stå steril i fält!

Skillnader i kliniken

Jag upplever viss skillnad som student här vs. i Stockholm. Min känsla är att man här får ta ett större ansvar över eget lärande och att man själv får vara mer ”på”, men så länge man visar framfötterna, är intresserad och gör bra ifrån sig får man vara med mycket! Får man väl en bra relation med de andra läkarna upplever jag att det finns mycket utrymme för att få vara delaktig i det man vill!

Fritiden

Ni har redan tagit del av toppturer och Trangia-mat i tidigare inlägg och jag hoppas att jag fångat känslan genom kameran. Jag har verkligen njutit av naturen både och åkt mer puder och längd än någonsin innan. Jag har också bastat och dykt i havet, klättrat och gymmat. Jag har också upplevt staden, både natt och dag. Tromsø erbjuder både stadsliv och friluftsliv, men om man ska resa hit under vinter/vår borde man nog vara en som uppskattar snö.

Jag kan inte säga annat än att jag älskar den här staden. För första gången har jag hittat ett ställe som erbjuder allt jag vill ha. Universitetssjukhus, magnifik natur, kultur, socialt nätverk och mycket mer. Det känns som att jag kommit hem. 

Examenscermoni, sommarvikariat och AT väntar nu ”hemma” i Sverige, och det är med blandade känslor jag nu lämnar Tromsø för att inte veta när jag kommer tillbaka.

Tromsø – takk for alt!