En sista vecka som läkarstudent

Hej alla!! Jag har nu landat i snöiga Sverige efter att ha varit bortrest i 2,5 månad. Det är mycket blandade känslor. Samtidigt som det är skönt att sova i sin egen säng och få träffa alla igen, längtar jag på många sätt tillbaka till livet i Vietnam. Så idag tänkte jag dela med mig av ett litet urval av händelser från min sista vecka på utbytet, men också min allra sista vecka på läkarprogrammet. Jag tar nämligen examen imorgon!!

Hästar och lobotomi

Ni undrar säkert var detta kommer att sluta. Jag kommer att ta det från början. Några veckor in på utbytet träffade jag en svensk fotostudent som också var på utbyte i Hanoi. Jag och Marcus började efter det hänga med ett hopplock av hennes vänner. Jag fick också frågan om jag ville hjälpa henne med hennes videoprojekt. En video om hemlängtan, vilket jag såklart sa ja till!! Så vi spelade in några klipp som sedan visades på hennes utställning i Hanoi, motsvarande vår 6:e vecka i landet! På själva utställningen kommer en vietnamesisk konststudent fram till mig och undrar om det är jag som är med i videon och om jag kanske kan hjälpa henne med ett projekt. Utan att veta särskilt mycket om projektet säger jag att det kan jag absolut göra om det finns tid kvar innan jag åker. Hon lokaliserar därefter Marcus som utan att ha tackat ja blir indragen. Upplägget? En film om en familj där flickan i familjen är beroende av hästar. Föräldrarna (jag och Marcus) utför en lobotomi för att bota henne, men istället förvandlas alla till hästar. En vecka går och vi hör inte något mer om det hela, så vi tänker att det nog inte blir av. Vår sista vecka får vi dock ett sms om att inspelningen blir i Januari. Vi meddelar att vi dessvärre inte kan medverka då. Panik utspelar sig i chatten vi precis blivit tillagda i och vi får ett nytt datum om bara någon dag. Med underförståelsen att sagda konststudent kommer att behöva jobba hårt för att få det att gå ihop. På grund av tidsbrist hinner vi inte bli sminkade, så hon bestämmer sig för att vi ska ha hästhuvuden på oss under hela filmningen. Så här i efterhand kan jag verkligen undra varför hon så gärna ville att vi skulle vara med. Vi gjorde verkligen en medioker insats och våra ansikten syns aldrig i bild, men kul var det. Jag bjuder här på en bild på Marcus iförd sin kostym. Den som önskar se hela filmen kan hitta mig på examensfesten på lördag!!

Marcus iförd hästhuvud. Foto: Anna Frisk

Skräddarsy klänning

Jag begick ett gravt misstag i att skräddarsy en klänning utan att fullt utforska olika sömmerskor. Det hela slutade med att jag på fittingen blev iförd ett tält, som förvisso justerades under tiden jag var där, men känslan av att den var skräddarsydd fanns inte riktigt.

Julmiddag

Den 23:e bestämde vi oss för att bjuda alla våra vietnamesiska läkarstudentsvänner på svensk middag med köttbullar och potatismos. Tyvärr var det flera som inte kunde komma. Det var en närvarokontroll på akutkliniken där vi varit placerade tillsammans. Den brukar vara först vid klockan 11:00, men just denna dag hade ansvarig läkare bestämt sig för att hålla den vid 8:45. Ungefär hälften av lärarstudenterna var på plats och lätt panik inträffade när resterande insåg att de inte fått närvaro. Om vi förstod det hela rätt ville de kompensera för det genom att plugga/vara på praktiken kvällstid. Hur som helst kom Minh, Lam och Duc på middag! Tre helt magiskt gulliga läkarstudenter som verkligen gjort våra klinikplaceringar så mycket roligare genom att översätta och svara på otaliga frågor om det vietnamesiska systemet. De hade också tagit med lite vietnamesisk mat. Kvällen avslutades med en mycket hektisk omgång exploding kittens. Vi fick också världens gulligaste present av Minh. Varsin keramisk kaffemugg och tillhörande vietnamesiskt kaffefilter från ett lokalt keramikföretag.

Julmiddag och en tjej som är oförmögen att ta en icke-suddig bild. Foto: Anna Frisk

Julafton

En av århundradets minst juliga julaftnar. Jag är en stor jul-älskare och har ändå tyckt att det varit lätt jobbigt att vara borta över julen. Tyvärr blev min julafton riktigt o-julig. Vi hade en trevlig dag på klinik, men fick halvvägs in information om att personen från universitetet som skulle signera våra papper behövde åka iväg på jobbresa i två dagar, så det blev lite administrativt strul på eftermiddagen som tillslut löste sig! På kvällen skulle vi hem till vänner och fira en kompis födelsedag. Initial plan var korean barabeque, men det slutade med att vi åt Shwarma i deras lägenhet. Mysigt, men jag kan då inte påstå att någon form av julkänsla infann sig. Som tur var hade vi firat mini-julafton veckan innan där alla lagat något juligt från sitt hemland. Vi bidrog med köttbullar, risgrynsgröt på sushiris och ägghalvor! Jag levde lite på det minnet.

Mini-julafton. Foto: Anna frisk

Besök

Sista veckan innebar också att vår tid ensamma i Hanoi fick ett slut. Min pojkvän tillika sambo, min barndomsvän och hennes kille kom nämligen till Hanoi den 25:e. Så glad var jag för det!! Gustav (min pojkvän) fick en något oklar introduktion till Vietnam i det att vi gick och åt på vår favoritrestaurang… en kinesisk restaurang. Det är som en fritidsgård med ungdomar som jobbar där på kvällarna och de brukar spendera mer tid med att spela shuttlecock än att servera mat, vilket jag stöttar starkt!!

Gustavs första saltkaffe. Foto: Marcus Jernberg.
Bun Cha på samma ställe som Barack Obama åt när han var i Hanoi. Foto: Anna Frisk

Ho Chi Minhs mausoleum

Jag och Marcus bestämde oss för att spara det mesta av de turistiga aktiviteterna till när Gustav, Tilda och Axel kom till Vietnam. Däribland gå och kolla på Ho Chi Minhs kropp. För de av er som inte vet vem han är, så är han något av en nationalhjälte i Vietnam och den person som ledde landet i kampen för självständighet. Hans kropp finns balsamerad i ett Mausoleum som är öppet för allmänheten vissa bestämda tider. Det är vanligt för Vietnameser som bor i Hanoi och runt om i landet att åka till Mausoleet för att få se sin nationalhjälte. Det är också vanligt att skolklasser åker dit. Det var spännande att ta del av detta i sig, men det som var absolut roligast var att min pojkvän Gustav som är 2 meter lång nästan blev mer av en sevärdhet för vietnameserna än Uncle Ho. Det var många skolklasser som skrek och tjoade när han gick förbi. Det var också flertal vietnamesiska män som ställde sig bredvid honom för att mäta sig och många smygfotografier togs.

Ho Chi Minhs mausoleum. Foto: Anna Frisk

Detta var några väl valda händelser från en rolig vecka!! Min tid på bloggen börjar också röra sig mot sitt slut, men innan jag lämnar er helt kommer ni att få läsa lite om min och Gustavs tid i Vietnam och få lite tips på olika helgaktiviteter!

Stay tuned!

Anna

Inledande foto: Vår sista praktikdag. Foto: Gustav Lundvall

0 kommentarer

Leave a Comment

Relaterade inlägg