Two seats, one adventure
Efter månader av pappersarbete, mejl fram och tillbaka, väntan på visum och allt däremellan var det äntligen dags. Resan började tidigt från Stockholm, men eftersom det inte finns något direktflyg till Miami eller Fort Lauderdale, blev det en mellanlandning i London. Efter cirka 10 timmar i luften, när man nästan började känna trycksår från flygstolen, landade vi äntligen i Miami. Vi, alltså jag och min vän som gör utbytet tillsammans. Att resa ensam är en grej, men att ha någon bredvid som delar skratten och alla små ögonblick mellan destinationer gör resan rikare. Vi har redan börjat skapa små minnen. Från att stå i den långa, stillastående kön till passkontrollen i Miami där tiden nästan stod still till att redan på Arlanda inse att vi har glömt presentet vi köpte till handledaren på kliniken. Paniken först, skrattet sen. Nu får han den istället som en liten julöverraskning, bättre sent än aldrig, eller hur?

Det är de små stunderna som betyder mest. När allt känns lite rörigt men ändå rätt. När man inte vet exakt vart man är på väg, men känner att man är där man ska vara. Det är en konstig blandning. Jag känner mig både stressad och nyfiken, lite trött men samtidigt full av energi, huvudet snurrar men hjärtat vet att jag är precis där jag ska vara. Det här är början på något stort. En tid jag vet kommer förändra både hur jag ser på världen och på mig själv.
Och så, efter timmar i luften, stod vi där: Miami, 35 grader, fuktig luft och palmer överallt. “Okej, nu händer det på riktigt.” All stress med dokument, vaccinationer och deadlines försvann i samma sekund som dörrarna öppnades mot värme
Fösta veckan
Första veckan här har varit….mycket. Att komma in i vardagen tar tid. Att fixa det som är kvar med boende, skaffa amerikanskt SIM kort, försöka förstå hur allt funkar här och från hur man beställer mat till hur man ska ta sig till kliniken/universitetet. Allt känns lite som ett äventyr, men på ett bra sätt.
På kvällarna har vi haft stunder av att bara sitta under en palm, se solnedgång och tänka på hur långt man faktiskt kommit. South Florida känns som en blandning av semester och vardag. Det är varmt, folk är supertrevliga men allt går i ett tempo man måste vänja sig vid. Vi har hunnit utforska stranden, testat lokal mat och bara låtit det sjunka in att det här, just nu, faktiskt är vårt hem.

NSU

I början av veckan besökte vi (NSU) Nova Southeastern University för första gången.
Campusområdet här i Fort Lauderdale är enormt och helt ärligt känns som taget ur en film. Palmträd längs gångarna, musik och summer vibe i bakgrunden. Vi blev välkomnade av våra kontaktpersoner på NSU som tog oss på en tour i campus.
Vi fick vara med en stund på en föreläsning och en praktisk genomgång tillsammans med fysioterapeut studenter. Det var kul att få presentera oss själva, prata med studenterna och känna oss välkommen. Alla var hjälpsamma och delade med sig av tips och råd för saker man skulle kunna göra. Dessutom fixade vi våra studentkort som kommer hjälpa oss komma in till gymmet och alla aktiviteter sen. Man märkte direkt att det här är ett campus man verkligen kan trivas på.
Nu börjar det roliga på riktigt.
/Mohamed
(Inledande bild: Bild från Miami Beach. Foto av: Mohamed Kassem)
0 kommentarer