Studera utomlands

Hej alla hemma i Sverige och god jul!! Nu har en stor del av min praktik i Vietnam passerat. Jag har hittills hunnit med 4 veckor av praktik på infektionsklinik och 3 veckor på akuten. Mycket är likt vården hemma i Sverige och infektionskliniken vi har varit på är otroligt välfungerande och trevlig! Med det sagt finns det en hel del som skiljer sig mot läkarstudierna hemma i Sverige. Här kommer ett litet hopkok av det jag noterat!

1. Sekretess

Man har en helt annan inställning till sekretess i Vietnam än vad vi har i Sverige. Studenter får ofta i uppgift att skriva case-reports om fall de har träffat på klinik. Generellt verkar detta göras i form av presentationer som skickas till andra studenter via sociala medier såsom messenger. Namn på patienten är alltid inkluderat och ofta annan personlig information…

2. Avskildhet

Alla patienter ligger i ett öppet rum och utan skynken mellan sängarna, vilket gör att läkarna kan ha koll på sina patienter. Däremot får inte inneliggande patienter så mycket till privatliv. Det kryllar alltid av sjukvårdspersonal och studenter i rummet och ljudvolymen är ofta hög. På sjukhuset vi har varit på har alla patienter haft sin egna säng, men vi har blivit upplysta om att patienter på andra sjukhus i Hanoi inte har samma lyx, utan kan behöva dela en vanlig enkelsäng med en annan patient.

3. Hygien

Läkarstudenter har läkarrock över sina egna kläder på klinik, men alla läkare bär scrubs eller scrubs + läkarrock. Det är också många som bär smycken och klockor. Om blodprov skall tas används varken handskar eller förkläden. Det finns dock alltid tillgång till handsprit och överläkaren vi gått med har varit noga med att påpeka om någon inte spritat sina händer.

4. Anhöriga

I Vietnam har anhöriga till patienter en mycket viktig roll i vården. Det är de som sköter stor del av omvårdnadsarbetet. Det är därför många anhöriga som sitter i sjukhusets korridorer och det finns stolar specifikt placerade för anhöriga utanför ingången till akutmottagningen.

5. Spännande patientfall

Både jag och Marcus upplever att de patientfall vi träffar här i Hanoi är mer intressanta än hemma i Sverige, med fler fynd och tydligare sjukdomsbild. Vi har inte träffat en enda person som ligger inne för generell avtackling!

6. Rädsla för att svara fel

I Sverige är det ofta ett väldigt öppet klimat och högt i tak vid inlärningstillfällen. Jag upplever att studenter ofta vågar svara på frågor trots att man inte är helt säker på svaret – att ha fel är en del av att lära sig. I Vietnam verkar det inte vara fallet. Det är oftast knäpptyst när läkaren ställer en fråga på vietnamesiska, därefter upprepar han den på engelska och vi brukar försöka svara med varierande framgång. Vår näst sista vecka på infektionskliniken fick vi en fråga om antibiotikabehandling. Vi fick tre alternativ och skulle räcka upp handen på det alternativ vi trodde var rätt. Jag och Marcus var de enda som räckte upp handen. Vi hade fel, men blev förbluffade över att ingen annan vågade svara?? Jag är övertygad om att det fanns personer i rummet som kunde svaret.

7. Antal läkare per student

Läkar/student-ration skiljer sig stort från i Sverige. I Vietnam går inte studenterna med en egen handledare utan är placerade på en klinik med en ansvarig överläkare. På infektionskliniken har det varit 40 studenter. Om vi uppfattat det rätt finns det 4 ST-läkare. Det blir därmed svårt att få handledning för studenterna och stor del av deras placeringar innefattar att självständigt prata med patienter och därefter läsa journalen. ST-läkarna har enbart tid för enstaka frågor. Däremot finns det oftast någon form av planerad inlärningsaktivitet på praktiken. Primärt något de kallar för OMP, vilket i praktiken innebär att 20 vietnamesiska studenter samlas kring ett utvalt patientfall. En student väljs ut för att ta anamnes och en annan för att undersöka patienten. Därefter får studenterna feedback på sin prestation och man går tillsammans igenom riktlinjer för handläggning och behandling. Väldigt lärorikt!

Utöver OMPs har vi haft den otroliga lyxen att få privata lektioner av den ansvariga överläkaren på infektionskliniken bland annat inom områden som Dengue feber och Sepsis, vilket inte tillhör det vanliga. Vi är väldigt tacksamma.

8. Höga krav

I Vietnam har man betyg på läkarprogrammet och man avslutar studierna med att skriva en tenta där man blir rankad baserat på prestation. I och med att det inte finns tillräckligt med ST-platser för alla som går ut läkaprogrammet är det enbart de med högst ranking som får gå vidare och göra ST. Vilken ST man får och inte får göra baseras också på rankingen. Resterande får ta en annan, betydligt längre väg, för att bli specialist.

9. Rond

På sjukhuset vi har varit placerade på har de 2 gånger per vecka en stor rond där chefen för infektionskliniken rondar alla patienter. Detta är något av en syn, då alla 40 läkarstudenter OCH alla överläkare OCH alla ST-läkare följer med i släptåg. Det mest förvirrande var när alla ovanstående personer tågade in i ett isoleringsrum för att ronda en patient.

10. Inga satelliter!!

På infektionskliniken vi har varit på har de inte haft några satelliter alls! Om avdelningen har tomma sängar så har de tomma sängar, de fylls inte upp av satelliter från andra avdelningar.

11. Antibiotikaresistens

Vi blev chockade när vi hörde att samhällsförvärade stafylokockinfektioner till 40% är MRSA och 80% vid nosokomiala infektioner. ESBL är också vitt utbrett och 50% av klebsiella-infektioner inom intensivvården är carbapenemresistenta… Detta beror till viss del på att man i Vietnam kan köpa läkemedel receptfritt på apotek. Det är därför vanligt att gå till apoteket vid ont i halsen och få bredspektrumantibiotika utskrivet. Vi har själva stött på detta bland vänner vi träffat här i Vietnam. En vietnamesisk kompis blev exempelvis febrig och gul en dag. Istället för att gå till läkare gick han till apotek och köpte antibiotika. En annan vän fick afebril urinvägsinfektion och gick till apoteket där hon fick bredspektrumantibiotika utskrivet utan provtagning. En tredje vän blev febrig och fick ont i halsen, också hon gick till apotek för att köpa antibiotika.

12. Traditionell medicin

På läkarprogrammet vid Hanoi Medical University ingår traditionell medicin i kursschemat och omfattar ca 4 veckors studier inklusive en tenta. Något vi i Sverige lär oss mycket lite om! Det är också ofta viktigt att ha traditionell medicin i åtanke när man träffar patienter. Användning av traditionell medicin är exempelvis en viktig differentialdiagnos vid hepatit. Det är också många traditionella mediciner som blandas ut med kortison av oseriösa aktörer för att ge bättre effekt. Det är inte helt ovanligt med patienter som använder detta långsiktigt och drabbas av läkemedelsinducerad cushings syndrom. Ibland så allvarlig att de läggs in med sepsis på grund av infektionskänslighet.

Det finns självklart många andra saker som skiljer sig åt gentemot Sverige och detta är bara ett hopplock av det jag noterat!

Hoppas att ni får en underbar jul! I detta nu sitter jag på ett café och dricker iste med kanelsmak i ett 25 gradigt Hanoi. Ikväll blir det korean bbq med vänner. Som julälskare känns det lite märkligt, så ni får lova att fira extra mycket å mina vägnar!!

Anna

Inledande bild: Hanoi Medical University Hospital campus Hoang Mai