Studera utomlands

Anestesi

Ja, nu är mina fyra veckor på anestesin över vilket också är min sista placering på Keio University Hospital. Det har varit annorlunda jämfört med mina två första placeringar. Anestesikliniken på Keio Universitetssjukhus är ändå en rätt stor klinik som innefattade operationer, en intensivvårdsavdelning (IVA) och en smärtklinik. Mitt schema var upplagt så att jag var på operation måndagar, onsdagar och fredagar. Tisdagar var jag på smärtkliniken och torsdagar på IVA

Operationer

På Keio har de inga anestesisjuksköterskor och det är därför narkosläkarna som söver patienten, underhåller anestesin och sedan väcker patienten igen efter att operationen är över. Under tiden patienten är sövd har man mycket tid att diskutera olika anestesimetoder med narkosläkaren, fråga varför de valt just den metoden över en annan metod, lära sig att använda anestesimaskinen, fråga om postoperativ smärtbehandling osv. Det var en av många fördelar med att välja anestesin. En annan fördel var att man fick se många olika typer av operationer till skillnad från om man hade valt att gå en placering på en av de kirurgiska specialiterna. Ifall man exempelvis är jätteintresserad av ortopedisk kirurgi är det såklart bättre att välja ortopedi men jag var mer intresserad av anestesin och att se så många typer av operationer var bara en fördel. En liten men ganska viktig detalj var att vi på anestesisidan kunde sitta ner under operationerna till skillnad från de på kirurgsidan och eftersom att man inte var bunden till kirurgen som opererade kunde man i samråd med sin narkosläkare lämna op-salen och sluta i tid.

Jag fick även delta aktivt och göra väldigt mycket praktiskt på anestesin. Några exempel på det jag fick göra (under handledning såklart) var att kontrollera och förbereda anestesimaskinen, dra upp och blanda läkemedel, intubera (vuxna och barn), sätta venösa infarter, administrera läkemedel, extubera. Jag var lite förvånad för som jag nämnt i tidigare inlägg hade jag fått höra att studenter inte får utföra några kliniska/invasiva moment men på anestesiplaceringen fick man göra väldigt mycket.

Smärtkliniken

På smärtkliniken fick jag följa min handledare under hans öppenvårdsmottagning. Han var den enda anestesiologen med subspecialtet inom smärtmedicin på sjukhuset och kunde ha upp till 50 patienter under en mottagningsdag. Det var intressant första gången men sedan blev det lite monotont för att jag inte förstod konversationerna mellan patienten och läkaren även om min handledare försökte förklara varför patienten var där. Arbetet gick ut på att prata med patienterna som sökte pga kronisk smärta, skicka dem till injektionstummet där de togs emot av sjuksköterskor, sedan administrerade läkaren lokalanestetika och diverse nervblockader för att lindra smärtan.

IVA

På IVA hade de ett system som de kallade för ”semi-closed” vilket innebar att patientansvaret delas av anestesiologerna och läkarna som tar hand om patientens grundsjukdom. Detta innebar att hela förmiddagen utgjordes av en sittrond där läkarna från de olika avdelningarna kom till IVA en i taget och diskuterade deras patienter med IVA-teamet. Ronden var såklart på japanska så det var väldigt svårt att hänga med. Sedan hade anestesiologerna en gårond där de pratade med ansvariga sjuksköterskor och till slut satte de sig och gick igenom alla provsvar för alla patienter på hela avdelningen. Även detta var på japanska. Så även om det var bra att få se deras arbetssätt och kunna jämföra det med Sverige så var inte IVA-dagarna min favorit pga språk-barriären. Det som var bra var att jag oftast fick sluta efter alla ronder.

Snapshots från min vardag

Setagaya Boro-ichi market – 15 Dec

Fluffy Pancakes i Koreatown, Shin-Okubo – 18 Dec

Asakusa – 23 Dec

Hakone & Owakudani – 25 Dec

Nu när utbytet är över kommer jag att ge mig ut på en 10 dagar lång Japan-resa som jag kommer dela med mig av i nästa inlägg. Ha de så bra så länge ✌️ Mata ne! 👋🗻