Studera utomlands

I det här inlägget tänkte jag gå igenom en tråkig händelse som NÄSTAN gjorde att jag inte kunde åka på utbyte.

Jag hade från början planerat att åka på utbyte till Tromsö under September och Oktober månad. I augusti hände det som absolut inte fick hända, jag skadade knät i samband med en klättringsolycka i på min semester i USA. Främre korsband var av och den yttre menisken har gått av och kilat fast sig mitt i in knät. Jag fick bud om att snabbt ta mig hem till Sverige för att planera in akut operation då komplexa meniskrupturer är angeläget att åtgärda snabbt. Jag kom hem och fick tid för operation en vecka senare och så fort operationen var bokad så kontaktade jag KI’s utbyteshandläggare, min examinator, Tromsö’s utbytes handläggare och kursadmin på min kurs för att berätta om situationen. För den som inte är bekant med korsbandsskador så tar dessa 6-12 månader att bli bra från efter operationen och de första 4-6 veckorna innebär ofta att man går på kryckor. Förutom att vila så krävs det ofta att man har benet i högläge större delen av dagen och att man gör rehab 3 gånger per dag för att bli riktigt bra. Ja, ni hör ju.. Det är alltså väldigt svårt att ha praktik i detta tillstånd, inte minst på en främmande studieort på kirurgplacering där man förväntas stå upp 8 timmar om dagen.

Inget utbyte i September

Det gick helt enkelt inte att åka på utbyte i September, det var för tidigt efter operationen. Uppgiven som jag var så föreslog jag att jag kunde åka senare om detta var genomförbart- och det var det! Det visar sig att KI vill att studenter ska få åka på utbyte lika mycket som studenterna själv och det var genomförbart att skjuta upp utbytet med 2 månader. YES! Det blir av ändå tänkte jag. Kursledningen på KI var också snälla och placerade mig på enkla placeringar som inte kräver så mycket upprätt gående till en början. Nu har jag missat en del av undervisningen ändå på grund av att jag helt enkelt inte kunde vara uppe och gå första veckan, men det hade varit mycket värre om jag inte fick gynsamma placeringar tack vare en hänsynsfull kursledning.

Nu då?

Nu har det gått 8 veckor sedan operationen och jag börjar sakta men säkert röra mig utan kryckor. Mitt utbyte blev uppskjutet till v45-v52, dvs hela November och hela December. Detta innebär faktiskt att jag kommer att spendera både Julafton och nyarsafton i Tromsö vilket är tråkigt men bra mycket bättre än att inte få åka alls. Dessutom får jag då ledigt v2 när de andra studenterna i klassen fortfarande har praktik, då får jag chans att ta igen rester och börja nästa termin utan restuppgifter.

Det är naturligtvis tråkigt att behöva göra gå på rehab i Norge, inte få se solljus på 2 månader och inte minst missa självaste julafton hemma i Sverige. Men om det inte hade gått att ordna detta så hade jag kanske i värsta fall inte ens kunnat fortsätta på läkarprogrammet utan studieuppehåll med tanke på bristen på praktikplatser hemma eftersom att de hade räknat med att jag skulle vara på utbyte. Jag är tacksam med andra ord för att KI och Tromsö har varit så flexibla med mig.

Nästa vecka bär det av! Let’s go.