Nytt land – Nya erfarenheter
Vecka 1 av 6 på BUHAWC
Min första vecka på Bond University Health and Wellness Clinic (BUHAWC) har passerat. Det har varit intensiva men lärorika dagar. Jag tog min första patient andra dagen då en av studenterna jag skulle skugga var sjuk (vilket jag fick reda på 10min innan besöket!). Då steg pulsen rätt rejält men det gick bra, och i efterhand känns det faktiskt skönt att ha rivit av plåstret så tidigt.
Denna klinik har funnits sedan i höstas och är en motsvarighet till den svenska primärvården. Patienter bokar in sig till kliniken och får träffa en student (ex mig). Vi har handledare på plats som antingen kan vara i rummet, kolla via kameror eller sitta bakom en dubbelsidig spegel.
Har jag hamnat i Kanada?
Här är man på att australiskt universitet men stor del av studenterna är internationella, ca.48.8% där majoriteten är från Canada vilket var en överraskning för oss alla. Av de nuvarande sex studenterna på kliniken är bara en från Australien medan tre är från Kanada.
Eller Sverige?
Den senaste veckan har bjudit på regn och moln – inte direkt vad man förväntar sig här, och det känns nästan som att vara hemma. Vi hade åtminstone turen att slippa cyklonen Alfred som drog förbi den 7 mars, men spåren efter den syns fortfarande överallt. Framför allt längs kusterna har stränderna förändrats rejält.
Vart hittar man fysioterapeutstudenter på rasterna?
Att göra en VFU-placering i ett annat land är en riktigt rolig upplevelse, men också en utmaning. Det blir tydligt att arbetssätt och rutiner kan skilja sig en hel del från vad vi är vana vid i Sverige. Simon, Emil och jag har redan upptäckt många likheter och skillnader!
- Tangentbordet! Vem har trott att man måste lära sig på nytt vart specialtecknen är och att man konstant råkar trycka enter istället för L eller att @ gör man via shift.
- Patienterna har inte samma tillgång till journalerna som vi har i Sverige. Här behöver patienten begära ut sin journal från varje mottagning.
- De älskar förkortningar i deras journaler vilket man kan bli galen på som ny student. Jag börjar förstå varför vi undviker dem hemma.
- Trots allt känns det tryggt att många arbetssätt är lika. Vetenskapen bakom fysioterapin och upplägget av besök påminner mycket om det vi är vana vid.
- Det märks också att interprofessionellt lärande (IPL) är en viktig del av utbildningen här, precis som på Karolinska institutet. Här arbetar man även nära med arbetsterapeuter.
- Journalföringen tar tyvärr lika mycket tid här – om inte mer, med tanke på det nya systemet och att vi skriver på engelska.
Vid pingisborden såklart – precis som i Sverige
0 kommentarer