Första veckan i Tokyo! đŸ—ŒđŸŽŒ

Flygresan

Planet frĂ„n Stockholm kl. 06:15 och jag behövde vara pĂ„ Arlanda ca kl. 03:00 pĂ„ natten. Samma morgon skulle Ă€ven en kursare till mig flyga till Los Angeles för ett kliniskt utbyte pĂ„ UCLA. VĂ„ra flyg Ă„kte nĂ€stan samtidigt sĂ„ vi Ă„t frukost tillsammans pĂ„ flygplatsen och sedan flög vi Ă„t motsatta hĂ„ll. Jag mellanlandade i Frankfurt och flyget dĂ€rifrĂ„n tog drygt 13 h dĂ„ vi behövde ta en omvĂ€g över Turkiet för att inte flyga över Ryssland. Jag sov inget natten innan flyget dĂ„ jag behövde Ă„ka hemifrĂ„n ganska tidigt. Problemet Ă€r att jag inte heller kan sova under resor sĂ„ nĂ€r det var dags att lĂ€gga sig i Tokyo hade jag varit vaken i ca 50 h med en ackumulerad sömntid pĂ„ kanske 2-3 timmar đŸ’€đŸ˜Ž

OmvÀgen som vi behövde ta för att inte flyga över Ryssland.

NĂ€r vi landade fick vi som hade 3 vaccindoser eller ett negativt PCR blĂ„a inplastade kort som vi gav till personalen pĂ„ grĂ€nskontrollen och det gick vĂ€ldigt fort att passera alla checkpoints. FrĂ„n Haneda Flygplats Ă€r det enkelt att ta sig till stan men det kan Ă€ndĂ„ vara förvirrande. Jag behövde ta mig till Shinjuku station och dĂ€rifrĂ„n till Keio Sjukhus. Man kan ta taxi men nĂ€r jag kollade priserna kostade det drygt 2000 kr. Tokyo Ă€r kĂ€nt för sin omfattande kollektivtrafik sĂ„ man kan Ă€ven vĂ€lja tĂ„get. Jag tog i stĂ€llet flygbussen (”shuttle bus”) som Ă„kte direkt frĂ„n flygplatsen till Shinjuku. En fördel med flygbussen Ă€r att det finns Wi-Fi vilket var vĂ€ldigt bra dĂ„ mitt simkort inte hade hunnit aktiveras Ă€n. Det kan nĂ€mligen ta upp till en hel arbetsdag för simkortet att aktiveras men mitt aktiverades pĂ„ ca 1 h. Det Ă€r bra att ha lĂ€st reseguides om hur man tar sig dit man ska innan man Ă„ker ivĂ€g.

HÀr har vi precis landat i Tokyo. Utanför planet vÀntade personal frÄn Japans hÀlsomyndighet och vi behövde visa upp att vi förregistrerat oss via en app och sen fick vi dessa blÄa kort som vi gav till deras kollegor precis innan passkontrollen.

First impressions

Om man inte talar japanska kommer kommunikationen vara en utmaning. Jag var förberedd pĂ„ att det inte skulle vara sĂ„ smidigt men insĂ„g inte att det skulle vara sĂ„ pass svĂ„rt att kommunicera pĂ„ engelska. Det Ă€r vĂ€ldigt fĂ„ som vill/kan prata engelska hĂ€r. Med tanke pĂ„ att jag nu i princip Ă€ven Ă€r analfabet kan det ta sin tid att bestĂ€lla saker. Oftast löser det sig med lite kroppssprĂ„k + översĂ€ttningsappar men man kĂ€nner pressen nĂ€r kön bakom en bara blir lĂ€ngre. Det Ă€r Ă€ven en utmaning att köpa lunchlĂ„dor/mat om man inte Ă€ter kött eller har nĂ„gon överkĂ€nslighet. FrĂ€mst för att man inte kan lĂ€sa innehĂ„llsförteckningen sĂ„ man behöver skanna allt med sin översĂ€ttningsapp. Men ocksĂ„ för att det inte Ă€r sĂ„ lĂ€tt att hitta vegetariska alternativ. Det Ă€r inte sĂ„ ovanligt att saker som ser vegetarisk ut innehĂ„ller nĂ„gon typ av köttbuljong eller att olika produkter produceras i samma produktionslinje och dĂ€rför kan innehĂ„lla spĂ„r av olika typer av kött eller allergener. Det finns sĂ€kert Ă€ven pĂ„ andra butiker men pĂ„ IKEA har jag hittat mĂ„nga vĂ€xtbaserade alternativ som man kan köpa hem. 

Nu till nĂ„got mer positiva first impressions. HIGH TECH TOILETS. Jag skulle aldrig ha gissat att jag pĂ„ Karolinska Institutets officiella utlandsblogg skulle berĂ€tta hur mycket jag Ă€lskar japanska toaletter but now we’re here sooo
 here we go. För det första Ă€r alla offentliga toaletter superrena. Sedan Ă€r sjĂ€lva toalettstolen ett teknologiskt under! Allt frĂ„n toalettlockar som öppnas automatiskt till vĂ€rmda toalettsitsar. De har Ă€ven inbyggda flĂ€ktar och spelar upp ljud sĂ„ att man kan sitta i lugn och ro. NĂ€r man Ă€r fĂ€rdig sĂ„ sprutar den vatten med justerbar temperatur. Till slut blir man fönad med varmluft och dĂ€rmed Ă€r toaupplevelsen över. Jag tror nog att toaletterna Ă€r det jag kommer sakna som mest nĂ€r jag kommer tillbaka till Sverige.

Kulturkrockar

  • I Japan har de vĂ€nstertrafik. Detta gĂ€ller nĂ€mligen Ă€ven nĂ€r man stĂ„r i rulltrappan. Jag har nog irriterat mĂ„nga Tokyobor nĂ€r jag av vana ovetandes stĂ„tt pĂ„ högersidan av rulltrappan.
  • HĂ€r Ă€r man mycket strikta nĂ€r det gĂ€ller att ta av sig skor innan man gĂ„r in hem. Det Ă€r Ă€ndĂ„ ganska likt Sverige sĂ„ dĂ€r hade jag inga problem att anpassa mig. Det jag inte visste var att dessa regler Ă€ven gĂ€ller omklĂ€dningsrum dĂ„ jag fick skĂ€ll av en annan besökare eftersom jag gick med mina INNESKOR pĂ„ gymmets omklĂ€dningsrum.
  • Om man har telefonsamtal som man behöver ringa tycker jag generellt att det Ă€r vĂ€ldigt smidigt att göra det nĂ€r man pendlar till jobbet/skolan. Men hĂ€r i Japan Ă€r det nĂ€mligen vĂ€ldigt tabu att prata i telefon nĂ€r man Ă„ker kollektivtrafik.
  • PĂ„ vissa kafĂ©er och restauranger Ă€r det tillĂ„tet att röka. Det brukar vara vĂ€ldigt tydligt skyltat sĂ„ att man vet innan man gĂ„r in.
  • Oftast Ă€r det inte sĂ„ högt i tak sĂ„ det Ă€r lĂ€tt att slĂ„ huvudet. Jag har slagit huvudet flera gĂ„nger i tunnelbanan och det Ă€r minst lika pinsamt varje gĂ„ng.

Snapshots frÄn min vardag

Man fÄr akta huvudet

IKEA sÀljer klÀder?

En typisk lunch pÄ sjukhuset

Shibuya crossing

Tokyo Lights 2022

Det var allt jag hade att dela med mig denhĂ€r gĂ„ngen. Jag kommer Ă€ven framöver att fortsĂ€tta med min lilla bildgalleri pĂ„ slutet av inlĂ€ggen. Sayonara! 🎌

0 kommentarer

Relaterade inlÀgg