Studera utomlands

Sista veckorna på kirurgavdelningen

var som en intensiv berg- och dalbana, fylld med överraskningar, utmaningar och en känsla av självväxt. Jag hade svårt att tro att jag skulle lämna detta underbara sjukhus och mina helt otroliga klasskompisar. Sista veckorna försökte jag verkligen tänka på att jämföra och kontrastera den svenska sjukvården med den chilenska. Jag försökte skifta mitt tankesätt från att vara “en chilensk” student och i stället vara en utbytesstudent.

Att jämföra

första och sista dagen på praktiken är på gränsen till skrattretande ?. Första dagen var bokstavligen som en käftsmäll. Jag hade aldrig tidigare upplevt den intensitet och det krav på kunskap som praktiker och handledare krävde. Handledarna utfrågade mig på ett sätt som jag inte var van vid, och jag kände mig otroligt pressad. Med hjälp från både handledare och klasskamrater uppgraderade jag mina studietekniker och sakta med säkert ? började jag känna mig mer självsäker.

Dagarna gick och plötsligt kändes det inte lika läskigt att ställas på spotlighten av handledarna, jag blev nästan taggad för att de skulle göra det. Jag ville att de skulle fråga ut mig för att 1) visa att jag faktiskt kan och 2) jag skulle kunna förstå mina patienter i närmare detalj både medicinskt och omvårdnadsmässigt ??‍⚕️.

Några av de nya sakerna jag lärde mig var:

• Fysisk undersökning – i Sverige hade jag aldrig gjort en fysisk undersökning då de flesta gångerna görs detta av läkaren. Här lärde jag mig att lyssna på lungorna, tarmarna, kolla pupillerna, se och känna slemhinnor och mycket mycket mer ?
• Sätta annorlunda PVKer – PVKerna såg olika ut i Chile och greppet jag hade fått lära mig i Sverige funkade inte för just dessa. Istället för greppet med 3 fingrar behövde jag lära mig “pincettgreppet”. Jag tänker att det är superbra att lära sig olika material eftersom det är inte alltid säkert att alla ser lika ut överallt!
• Expert på sterila handskar! – Eftersom alla omläggningar görs sterilt i Chile var det bara att sätta på sig sterila handskar typ minst 5 ggr per omläggningsdag (3 dagar i veckan) ??
• Prata med anhöriga – jag kände att anhöriga var mycket mer insatta i patienternas sjukhusvistelse. I Sverige har vi ett mer självständig vy på livet, man ska kunna klara sig själv liksom. Men i Chile är det tvärtom! Många föräldrar till yngre (20-30 år) patienter kom och frågade ut oss sjuksköterskor om deras barns tillstånd osv. Jag lärde mig verkligen att bemöta anhöriga på ett helt annat sätt och är så glad att säga att jag har kunnat hantera de flesta anhöriga och patienterna på ett någorlunda bra sätt ?

Efter ca 2 veckor av trial and error började jag känna mig mer självsäker. Mina handledare märkte det och började ge mig 2-3 patienter att ha hand om (tillsammans med ansvarig sjuksköterska såklart!) under passet och därför…

Vecka 3 och framåt

blommade jag verkligen in i min roll, och jag kunde svara på handledarens frågor, bemötte patientens oro med omtanke och förståelse och kunde göra självständiga omläggningar samt medicinadministrering. Det var en fantastisk känsla att inse hur långt jag hade kommit och hur mycket jag hade lärt mig. Jag ville aldrig sluta!! ?

Men… som alla goda ting

har även denna praktik ett slut. Det mest minnesvärda ögonblicket var överraskningsslunchen som mina klasskamrater organiserade för mig. Sista dagen frågade en av mina klasskompisar lite spontant och försiktigt om jag hade lunch med mig, jag svarade nej och sa att jag kunde köpa något. Hon tog mig lite överallt i campuset och tillslut ”hittade vi ett bord”.. Little did I know så var alla mina klasskompisar där och skrek ”SORPRESA!” ?

De fixade en liten Completo-lunch som är en typisk Chilensk “måltid” (det är en lyxigare varm korv ?) men det finaste var den perfeka stämningen av glädje och gemenskap!! Jag fick även lite souvenirer i form av en ssk-klocka, en nyckelring och en broch. Alla med Universidad de Chiles logga. Presenterna kommer för alltid att vara kära minnen från den här tiden och en påminnelse om det stöd och de vänskapen jag har funnit under mitt utbyte ?

Det har varit en omtumlande resa, men jag är tacksam för allt! För varje steg på den ojämna vägen och jag ser fram emot att ta med mig dessa erfarenheter in i mitt framtida yrkesliv.

Inledningsbild: Medicinska fakulteten. Mitt campus under dessa 2 månader! Bild: Mariela Badani Zuleta