Studera utomlands

Det här blir mitt sista inlägg, hörni! Sista kapitlet. Och sista ”jag måste bara berätta en sak” om mitt utbyte i Uganda… Och wow, vilken resa det har varit. Uganda i sig är en helt egen vibe, men resan har också varit WOW på ett personligt plan.

Ärligt talat, det har varit ganska lugnt efter att jag kom hem. Ni vet den där känslan när man bara… faller tillbaka i vardagen? Plugget drar igång, man ska ta sig igenom de sista obligatoriska momenten… Men ändå. Det har varit ganska stillsamt.

Men utbytet har förändrat mig. Det har lärt mig att jag klarar mer än jag trodde. Som utbytesstudent har man mycket att tänka på. Kalendern fylls snabbt. Och just därför har den här resan lärt mig att fördela min energi och min tid bättre. Därför lägger jag idag inte energi på fel plats, och känner mig mycket lugnare idag…

Det är egentligen omöjligt att sammanfatta allt ( trots mina tio inlägg! =D ), men jag ska försöka…

Utbytet till Uganda har lärt mig att våga mer, att jobba mer självständigt och att inte lägga allt ansvar på lärarna.. Precis det jag behöver inför mitt första år som tandläkare. Men kanske viktigast av allt: jag har lärt mig tålamod.

I Uganda går inte allt enligt plan. Det gör det inte i Sverige heller. Men just där, i mötet med studenterna, i ett nytt system, lärde jag mig att stressa mindre.. De lärde mig att lita på att saker löser sig, och att släppa taget om det jag inte kan kontrollera. Tålamod när det krånglar. Tålamod när systemen inte fungerar. Allt går inte att fixa, och det är okej! Det i sig är också en styrka.

Från Uganda tar jag med mig minnen för livet, och modet att göra om något liknande. I ett nytt land. Med en ny kultur. Med nya lärdomar.

Nu är vi framme vid slutet.
Tack för att ni följt med och för att jag fått dela det här med er.

Och tack för att det här – på riktigt – har varit något jag aldrig kommer glömma.

Arej Said
Tandläkarstudent