Studera utomlands

Hej allesammans och gott nytt år!

Jag har varit hemma från Amsterdam i nästan 2 veckor nu, och har haft massor att göra! Sista delen av praktiken började direkt när jag kom hem, och har hunnit med att både jobba och ha en praktisk examination (min planering är inte att rekommendera), men nu har jag landat hemma och firat lite jul och ta det lite lugnt innan sista rycket för terminen – och utbildningen!

Jag har verkligen sett stora skillnader mellan Sverige och Nederländerna sedan jag kom hem. Skillnaderna ligger inte så mycket i PM eller handhavandet/tillvägagångsättet då vården egentligen är väldigt lik, utan skillnaden ligger i mötet och inställningen. Jag tyckte det var väldigt uppfriskande att komma till Nederländerna och se hur man arbetar med kvinnan i fokus. Jag upplevde att kvinnorna på min klinik var väldigt välinformerade och välutbildade i graviditet och ffa förlossning. Det gjorde i sin tur att barnmorskorna verkligen lyssnade på och tog in vad föderskorna önskade. Jag vill verkligen inte att det ska låta som att vi INTE gör det i Sverige, för det gör vi absolut, men jag upplevde ändå att det var en skillnad. Det är lite svårt att förklara den känslan, men hoppas ni förstår vad jag menar.

Till exempel en hemförlossning jag var med på i Amsterdam, där hade en av föderskorna haft en större blödning i samband med sin förra förlossning. Vanligtvis hade hon inte fått föda hemma, utan på sjukhus (risken är stor att det sker igen), för att kunna vårda och förhindra om det skulle hända igen. Men föderskan hade en mycket stark önskan om att få föda hemma, något som de pratat om mycket under mödravården. Hon kände så starkt för detta, så barnmorskorna sa ja. I Sverige hade jag haft svårt att se det tillåtas. Det fanns en tillit till att föderskan förstod riskerna, men tog ett beslut som stärkte henne i hennes förlossning. Förlossningen gick sedan hur bra som helst, utan några interventioner eller blödning.

Jag upplever det som att förlossningsvården i Sverige har ett större avstånd till sina patienter än i Nederländerna. Varför det är så är såklart svårt för mig att säga. Det är inte lätt för folk som inte jobbar inom vården att förstå helt och hållet hur den fungerar, och det är inte lätt för vårdpersonal att på kort tid förklara det heller. Man blir verkligen en mottagare av vård. I Nederländerna när man då som vårdpersonal bjuds in i någons hem händer det något med maktstrukturen och man jobbar tillsammans med sina patienter på en mer jämlik nivå. Jag tror inte ens jag hörde ordet patient en enda gång under mina 5 veckor där. Det är såna små saker som påverkar mer än vad jag tror vi inser här i Sverige!

Jag vill verkligen understryka att jag inte tycker den svenska vården är dålig! Tvärtom tycker jag den är väldigt väldigt bra! Men tycker också det är viktigt att komma ihåg att vi alltid kan bli bättre, och det handlar inte alltid om att göra behandlingar mer effektiva. En god vård ligger i bemötande, inställning och förhållningssätt till våra patienters förutsättningar, delaktighet och autonomi. Vi måste tänka på avståndet till våra patienter, och jobba hela tiden med att förkorta det.

Jag är så himla tacksam för det perspektivet som mitt utbyte gav mig. Det var verkligen vad jag ville få, förutom upplevelsen och erfarenheten. Det har ändrat min inställning, och jag försöker verkligen stå med en fot kvar i Nederländerna. Jag vill inte tappa det jag lärde mig där, och försöker väva in det i min nya profession och yrkesroll. Som ni märker har jag lite svårt att uttrycka exakt vad skillnaden är, men hoppas ni förstår ändå!

Nu ska jag fira lite mer jul med min familj! Har ni några tankar eller frågor om inlägget? Kommentera nedan eller maila mig! Gott nytt år på er,

/Ebba